Geocaching

Idag var det dax att leta lite skatter igen.
Vi körde samma upplägg som förra gången, Wille med gps, Amanda med kikare och vi vuxna försökte guida och styra det hela så obemärkt som möjligt. ;)
Vi började med gamla Oxelösund, den var lite knivig då det var mugglare där (människor). ;) Men kluriga som vi är ibland så lyckades vi.
Där hittade vi ett mynt som det står en kod på och om man knappar in den på internet så ser man var den har varit någonstans. Så den ska vi lägga ner i en låda nån annanstans sen.
Sen åkte vi iväg till färjeläget där vi inte hittade skatten, himla typiskt.
Då åkte vi till fiskehamnen istället, där skulle man leta efter år och datum osv. på olika platser först och så skulle man sätta in de siffrorna i olika mattetal för att sen komma fram till siffrorna som skulle knappas in i gps:n.
Skatten hittades och två nöjda barn lekt runt i skogen sen.
Sen var det dax för lunch och lite värme. Det var riktigt rått och kallt ute, även om solen sken hela tiden.

Geocaching

För flera år sen började vi lite smått med geocaching. Eller egentligen var det Patrik och en kompis som började och så följde jag med ibland. Sen fick vi Amanda och allt blev liggandes på is, vi har pratat om att ta upp det flera gånger förut men inte gjort slag i saken. Men nu har vi tagit tag i det iallafall. Tanken är att vi ska göra det tillsammans hela familjen ( på sånna ställen som det går såklart).
Första stället vi åkte till var vid gamla vattentornet här i Oxelösund. William visade vägen med gps, Amanda höll utkik med sin kikare efter mugglare och Patrik och jag hängde på. ;)

Här har vi hittat skatten som barnen kallar det och dom är mycket lyckliga. =)

Sen åkte vi till en "skatt" vid kyrkan som vi inte hittade. Får göra ett nytt försök en annan gång.

Vi åkte då vidare till Isbergsbacken. Min kvinnliga intuition sa att vi skulle stanna på ena sidan av backen, Patriks manliga intuition sa att vi skulle stanna på andra sidan. För familjefridens skull ;) gick vi på Patriks intuition och låt mig säga som så att den vägen var dubbel så lång och antagligen dubbel så krånglig. Men det sa jag inte högt, inte så många gånger iallafall. ;) När vi kom fram till "skatten" var det mörkt men som tur va så har vi ju mobiler som har lampor så det gick endå.

I skogen, i mörkret. :)

 

Sen fick det vara nog för den här gången. ;)

Trots en motgång var både vi vuxna och barn nöjda med eftermiddagen.

 


RSS 2.0