trixiies

Nu har det gått ett tag sen jag uppdaterade igen. Det blev inte en massa sjukdomar på barnen som jag trodde, Willes ögon blev bra på en dag och barnens förkylningar har varit lindriga. Skönt.
Under veckan har jag jobbat lite, vi har varit på möte på banken och sen mest små pysslat här hemma. Har en hel hög med saker som måste göras men jag har bara inte orkat ta tag i det.
Igår så pajjade tvättmaskinen och torktumlaren *suck och stön* Hade ett stooooort berg med tvätt som skulle tvättas. Men som tur är bor men i hyresrätt och behövde bara ringa ett litet samtal så var dom här i dag på förmiddagen. Men gissa om jag såg ut som ett fån när han bara startade båda maskinerna och dom funkade hur bra som hellst. Visst det var ju jätte bra så vi slapp vänta på lagning alt. en  ny men det kändes lite snopet. ;)

På dagen när vi skulle gå ut och gå med hundarna. så började Peppen att små halta och gå lite konstigt. Gick en liten bit till och det blev lite bättre en stund. Men sen rasade han bara ihop, han försökte och försökte ställa sig men bakbenen var som förlamade och helt plötsligt började han tok kräkas. Vi bestämde att Patrik skulle ta barnen och Nova och fortsätta promenaden och att jag skulle bära hem Peppen och ge honom vatten och ringa veterinären. Väl hemma började Pepsi att krampa i hela kroppen, tror alla muskler i hela lilla kroppen stelnade, ögonen var helt uppspärrade och han väsde när han andades. Jag satt med honom i famnen medans jag försökte ringa veterinären som såklart inte var där, men fick veta att hon skulle ringa så fort hon kom in. Pepsi fortsatte att krampa i hela kroppen men efter en stund blev det små uppehåll i kramperna och Peppen började morra åt mig och verkade inte känna igen mig längre. 
Helt plötsligt slappnar han av i hela kroppen och blev helt slö, han rörde inte en fena, utan låg helt slappt i min famn. Medans allt det här hände så hade Patrik och barnen kommit hem och kört fram bilen så vi packade oss in i bilen och for iväg till veterinären fast att hon inte ringt tillbaka än. I bilen började Pepsi att kräkas igen och fortsatte vara alldeles slapp. Jag var helt bergsäker på att han skulle dö när som hellst. Han såg helt tom ut.
Jag rusade in till veterinären och då hade hon precis kommit in, då brast det helt och hållet för mig och det enda jag kunde göra va att hålla fram Pepsi och snyfta fram, "Kan du kolla honom, han krampar och kräks, jag ringde förrut".
Medans hon undersökte honom så började han sakta sakta att kvickna till och satt tillslut upp. Tog några steg oxå men var väldigt tagen. Han fick stanna där över dagen och hon tog lite prover på honom.
När vi väntade på samtal från veterinären fick jag inte så jätte mycket gjort. Men jag trodde jag skulle svimma av lättnad när det ringde och jag hörde Patrik prata med veterinären att vi kunde komma och hämta hem Pepsi.
Det veterinären tror har hänt är att han fått blåsljud på hjärtat, något han inte haft förrut. Och att han idag legat och stekt sig i solen ( Pepsi älskar att sola, länge), och att hjärtat inte orkat med sen när vi knallade iväg på promenad. Så nu har han fått hjärtmedecin och så är det slut solat för herrn. Så förhoppningsvis kan han leva med det här hjärtfelet ett bra tag till. Det får tiden utvisa. Jag är bara så glad att det inte behövde sluta så här och idag.

Nu ska jag ta ut honom på en stillsam promenad och sen måste jag sova. Är helt utmattad och jag ska upp och jobba imorrn.
Bye


Tack Patrik för att du vet precis vad jag behöver och när i sånna här stunder. Allt svårt blir lite lättare tillsammans med dig.